Ja mina kära vänner. Som ni ser så har jag dammat av min blogg och faktiskt gjort förändringar i den! Som de flesta kanske vet så har jag flyttat till Beijing för att plugga här i en termin! Så då passar det väl med Cheri and the city? Höhö.

Nu är jag iaf framme efter en riktig pissig flygresa för att vara rättvis. Först arlanda tårar, tårar och tårar. Samla sig och gå till flyget, Susanna som jobbar på arlanda springer och i sista minuten är vakterna snälla nog för att låta oss träffas fast hon egentligen inte får gå in. Tårar och tårar igen! Haha det var ett riktigt filmfarväl!

Flygplanets bagagelucka sönder - 2 timmar reperation - 2 timmar försenad ankomst.

Kan inte sova på flyget för att ETT, min plats är minimal,. TVÅ gubben brevid mig snarkar och luktar en frisk kombination av snus och öl. TRE - jag svettas som en gris.

Sover 10 min på morgonen innan vi ska landa, får i mig en kopp kaffe precis innan jag kliver av flyget. Möts av kusin och kör i ca 90 min för att vi hittar inte resturangen alla släktingar väntar på ( Beijing är Stort, enormt! ) Till slut när alla har ätit färdigt kommer vi fram kl 2 på eftermiddagen, motsvarande 8 på morgonen i Sverige. Tusen släktingar, vet bara namnet på 10. Alla nyper mig i kinden och säger att jag behöver mat.

Åter till min morbrors lägenhet. Chill med all godis chips läsk ni kan tänka er. Är dock för trött för att äta någonting och försöker att inte däcka. Äter tillslut middag - världens godaste middag.

Sitter här och jäser i soffan. Raketer utanför exakt överallt, det låter som att det är ett krig utanför. (det är kinesiskt nyår) Tvn är på allra högsta volym på kinesisk gala.  Alla skrattar - jag fattar noll.

Men vet ni? Fan vad bra det här känns.

Ja jag är väldigt kass på det här med uppdatering jag vet, så jag ska sluta lova regelbundna uppdateringar och hela köret. heh! Aja iallafall nu ikväll kände jag bara att det kliade lite i mina små fingrar att skriva ner mig lite.

Det var häromdagen när jag täkte på hur fort tiden egentligen går. Jag menar, gymnasiet flög förbi. Sommarlovet kändes knappt och bam så sitter jag på ekonomikum. Tiden har gått läskigt snabbt men samtidigt kan det också bero på att mitt liv de senaste halvåret har varit hmm, vad ska man kalla det? Trassligt. Men någonting jag har lärt mig förutom att livet går verkligen upp och ner och det enda man kan göra är bara att ta sig upp igen, det är att det viktigaste jag har är mina vänner.

Är det någonting som alltid har fått mig upp igen efter fall så är det de som får mig att skratta varenda dag. Jag är oerhört tacksam för mina vänner som har lyssnat på mig, skrattat med mig, gråtit med mig, och tröstat mig. Jag vet exakt vilka jag kan lita på och förhoppningsvis vet de också att de kan lita på mig. Samtidigt som ens vänner är otroligt viktigt är det också ömtåligt. Värdefullt och ömtåligt. Jag tog mina vänner för givet ett tag förr, plötsligt var det inte lika viktigt att höra av sig och kolla läget längre. Men trots att jag idag har kvar samma vänner och skrattar med de varje dag så vet jag också att om jag hade behandlat dem dåligt så skulle inte det vara så idag. Jag har verkligen lärt mig att man inte ska ta vänner för givet, tro att det alltid kommer att finnas där no matter what bara för att det alltid har varit så. Man kan inte gå runt och behandla folk som man vill och sen tro att folk kommer ta det i all evighet.

Visst att man kan ha perioder då man tröttnar på varandra mer elller mindre, det är helt naturligt. Men att  kasta bort sina närmaste vänner, för vadå? Det känns säkert bra nu. Allting är på sin plats och ingen större skillnad. Men håller man på och tror verkligen att det kan vara hur länge som helst så är det bara sorgligt. För en dag kommer ens vänner att bli less, bli less på att vara tagna för givet. Less på att bli behandlad dåligt. Less på att bli sårade. När det väl händer kommer man förstå vad man har förlorat, och det finns ingenting värre än att förlora en vän. Men om det händer, så kan jag inte säga något annat mer än att personen förtjänar det.
För man kommer alltid att behöva städa upp den skit man själv har skapat.

Jag kan bara önska mig en sånhär fylla imorgon.

GODDAMN vad tysken kommer vara snygg imorgon kväll. Det vill säga nyårsafton.
Jag fick just en beskrivning och det låter inte alls fel. Shit, jag skulle inte banga.
Varför firar inte jag nyår i Tyskland för?!

Nu går jag och lägger mig. Återkommer med planer och uppdateringar.